Emil Schering var 22 år gammal när han såg August Strindbergs Gläubiger (Fordringsägare) 1893 i Berlin. Han blev så tagen att han på stående fot övergav sin akademiska karriär för att ägna sitt liv åt att överföra Strindbergs samlade verk till tyska – en dödsföraktande ambition ifråga om en författare som hade mer än halva sin produktion framför sig. Under stora personliga umbäranden för sig och sin familj översatte Schering till sin död 1951 omkring 56 dramer, 16 romaner, 7 novellsamlingar, 12 samlingar essäistik/facklitteratur och 4 samlingar med dikter. Han verkade outtröttligt för att göra Strindberg känd och uppskattad, förhandlade med bokförlag och andra översättare, diskuterade teateruppsättningar och redigerade och anpassade texterna i dialog med Strindberg.
Det var genom "Strindbergs Schering", som han själv skrev sig,som Strindberg fick sitt slutliga internationella genombrott och blev världsberömd.
Scherings brev till Strindberg omfattar ca 400 brev och vykort. Denna volym är en parallellutgåva med Scherings originalbrev på tyska (med Strindbergs understrykningar) och översättningar med kommenterande och förklarande noter. Därutöver finns en presentation av Schering, hans arbete som förmedlare, av den tyskspråkiga teaterscenen och av turerna kring uppsättningarna av Strindbergs dramatik.