Rymdpoesi är en diktsamling som består av åtta dikter som utforskar människans utsatthet i ett stort universum där krig och kärlek, ensamhet och drömmen om att få komma hem spelas ut med rymden som scenografi. Såsom i Sarriy Ananis tidigare dikter från diktsamlingarna Våldsomheter och Det nya folket är främlingskap, flykt och krig ständigt närvarande liksom drömmen om att en annan värld är möjlig.
Författaren och mångkonstnären Sarriy Anani har arbetat med texter, bilder, böcker och dess innehåll sedan det tidiga 1990-talet. Han har under åren publicerat krönikor, akademiska och journalistiska artiklar, noveller och lyrik, skapat och ställt ut grafik, kollage, skulptur, och spelat musik.