»Med fasa hörde hon hur marken redan gungade, hur det knakade i världsbyggets våningar: mellanvärlden -- bykyrkogården -- hade redan sjunkit ner i den undre. Och åter kände hon att hela trakten var alltför urholkad av gamla gruvgångar och nygrävda schakt, att allt här var nära att rasa, hölls uppe på nåder och bara väntade på en stöt.«
Donbass. Fem dagar i juli 2014. Sigillet har brutits och den uråldriga ondskan har återvänt till dagens värld.
»De helade inte. De spådde inte. De besvärjde inte boskap. De samlade inte hemliga örter. De blandade inte dekokter. De lockade inte män och stötte inte bort dem. De förutsade inte framtiden. De predikade inte. De tog inte lärlingar. Men de städade, tvättade, skrubbade. De lät inte platser och människor förfalla och bli orena. De arbetade med vatten, vid vatten -- som tvätterskor och sjuksköterskor. De kokade bandage och linne, tvättade bort blod och svett; de dog, de stupade, de utplånades nästan i de grymma krigen, i det gångna århundradets ondska -- ett hemligt systerskap.«
Sergej Lebedev (f. 1981 i Moskva), rysk författare och journalist, utbildad geolog. Hans romaner kretsar kring det sovjetiska förflutna och dess arv i dagens Ryssland, särskilt Stalintidens våld och dess efterverkningar. Lebedev är en av vår tids mest översatta samtida ryskspråkiga prosaister. Han lever och verkar numera i Potsdam.